SXK - Blekingekretsen - Artiklar
Öar i Blekinge skärgård: Flaggskär
ur Kretsaktuellt nr 1 2009.
Foto: Bengt Jonasson
Beskrivning av ön
Flaggskär är en välbesökt ö i Blekinges östra skärgård. Svenska Kryssarklubben
har en boj vid öns västra sida på position N56º03,9’ O15º44,0’. Förtöjd vid bojen kan man vila ut efter
en lång seglats eller ligga och vänta på bättre väder och vind.
De som besöker ön kan se ett stort antal husgrunder, brunnar, äppleträd,
båtkåsar och andra tecken på att ön har varit bebodd. Mer om detta finns
att läsa i denna artikel. Materialet är hämtat från öbor på Hästholmen och
Sturkö samt från Tore Noblings artikel om Flakskär, publicerad i Blekingeboken
1956. Vidare är ön beskriven i Sturköbladet och Flaskposten från
Hästholmen/Ytteröns samhällsförening.
Ön har på kartan formen av en hästsko. Den är på längden cirka en
kilometer lång och några hundra meter bred. Mitt på södersidan finns det
ett sund, som när det är högvatten delar ön i två delar; söderut Ormaskär
och norrut Flakskär. Ett annat ord för sund här i skärgården är Kröl. Mynningarna
till Kröl heter Yttra Kröl söderut och Inra Kröl norrut. Ön har
två uddar; Flake Nacke i väster och Norre Nacke i nordost. Strax väster
om Norre Nacke ligger ön Holmen och i bra lä för denna ö ett antal båtkåsar
där fiskarna förtöjde sina ekor och kanoter. Stenen "Snicken" alldeles
nordväst om Holmen ser man inte vid högvatten men normalt så bryter
vågorna över den och varnar därmed för grund. De flesta som bor i östra
skärgården kallar ön Flakskär. "Det är någon stockholmare som gjort sjökortet
och stavat fel" får jag som svar när jag undrar varför det står Flaggskär
i sjökortet. "Likadant är det med ön Ornö som ligger inne på Gåsefjärden.
Den heter egentligen Arnö och på dansktiden Arne som betyder ugn på danska" berättas det.
Ett antal kabellängder norr om ön ligger Torumskär. Detta skär blev
världsberömt i oktober 1981 då den sovjetiska ubåten U 137 stod på
grund där mitt i ett välbevakat militärt skyddsområde. Malkvarn, Äspeskär
och Hästholmen är andra öar som omgärdar Flaggskär.
Söder om Flaggskär kan man se en samling mindre skär som förr i tiden
kallades Kamrerne eller Kammarflöten. Idag heter de Kammarbrinken.
Sundet mellan Flaggskär och Kammarbrinken heter Kommendantahålet
och där finns en liten klippa som heter Kommendanten. Den har, liksom
sundet, fått sitt namn efter kommendören Ludvig Pantzerhielm som
under några år var kommendant på Kungsholmen. På denna klippa brukade
"Pansarhjälmen" ligga och skjuta sjöfågel. Sydväst om Kammarbrinken
finns ytterligare några skär som förr kallades Hanisken, och idag Handskarna.
På detaljkartan finns markerat de olika husgrunderna utom den sydligaste.
Den är markerad på den större. Ägare var 1. Jonas Håkansson 2. Sven
Andersson 3. Ola Månsson 4. Karin Holgers 5. Magnus Karlsson 6. Nils
Holm 7. Karl Johan Pettersson 8. Axel Pettersson.
Karta över Flakskär i Blekinge östra skärgård. Kartan är en kopia från Blekingeboken 1956/Tore Nobling.
Leva och bo på "Flakskär"
Enligt Inez Persson, som bor på Hästholmen, kom de första bosättarna till
"Flakskär" år 1789. Det var tre familjer och en ensam person som bosatte
sig där då. Ön tillhörde, då som nu, Sturkö åboar och de som bosatte sig
på ön fick betala tio kronor i årligt arrende för hustomten och därtill en
extra betesavgift för de får eller andra betesdjur som man hade.
Ett kvitto lyder:
"Ola Månsson a Flaggskär har till underticknad betalt hyran för år
1904 samt för fyra får för 1905 som harmed qvitteras."
Sturkö den 11/11 1905
Hans Pettersson
|
Ola Månsson var Inez man Antons farfar.
Den siste som flyttade från ön var Sven Andersson. Det var omkring år
1950 som han lämnade ön och flyttade till ett ålderdomshem. Sven och
hans fru Matilda, eller Tilla som hon mest kallades, var och är ett berömt
par på öarna i östra skärgården. Tilla var en riktigt kraftkvinna. En stormig
dag hade hon ensam rott över till Sturkö. Man frågade henne varför
hon inte låtit sin man, som också var en duktig sjöman, åka istället. Tilla
svarade: "Va - inte ä de värt skicka gubben ut i da’!"
Inez berättar att hon träff ade Sven och Tilla när de köpte mjölk av hennes
föräldrar. Tilla brukade också synas på Sturkö med en "engrepakorg"
hängande i ett besman på ryggen. I korgen hade hon fisk till försäljning
och när hon hade sålt fisken handlade hon sedan i Uttorps handelsförening
på hemvägen. När hon såg några barn närma sig hälsade hon gärna på
avstånd med orden: "Harre Gu’ mitt barna lella!"
En gång under första världskriget, vintern 1915-16, fick Flakskärsborna
uppleva något märkligt. När Tilla öppnade dörren till stugan på morgonen
för att gå ut och mata fåren såg hon sju främmande män i grå filtkläder
och några med revärer och gula armbindlar stå uppe på berget vid
husknuten. Männen blev lite oroliga och rädda när de såg henne men när
Tilla lugnat sig så vinkade hon med armen och sa: "Kom ned pojkar, varför
står ni där?" Männen, som var ryska krigsfångar och hade flytt från
Tyskland, förstod ju inte Tilla men begrep ändå att hon ville dem väl.
Ryssarna kom in i stugvärmen, fick mat och dryck och så småningom kläderna
torkade. De var mycket trötta efter färden över Östersjön men det
var bara sex av dem som sov medan den sjunde höll vakt. Tilla lär ha sagt
till dem att "här behöver ni inte vara rädda, så länge ni är här får ingen röra
er". Efter att den 15-årige fostersonen Gunnar hade tagit sig till prästen på
Sturkö och rapporterat vad som hänt så tillkallades fjärdingsman och så
småningom transporterades ryssarna till myndigheterna i Karlskrona.
Tilla och de andra bofasta på "Flakskär" hade en särskild plats vid
Krabbehalls brygga på Sturkö ostsida, som kallas "Flakarnas kammare". Där
kunde de byta om när de skulle gå i kyrkan på söndagarna. Kammaren är
bara en avskild plats ovanför bryggan och vad jag förstår så fick de byta om
där under bar himmel oavsett väder och vind.
Foto: Åke Ringberg
Ett stycke söderut från själva byn på "Flakskär", väster om viken Pölen,
ligger en stenruin på sluttningen upp mot öns högsta parti, Båknaberget.
Ruinen är resterna av Petter Jakobssons och hans frus hem. Han kallades
också för Petter Jakob eller när han själv inte hörde på, Pelle Rättare.
Namnet lär han ha fått för att han ville rätta till allt vad andra gjorde. Han
kom från Ytterön och när han ville bosätta sig på ön så tyckte tydligen
öborna att det var bäst att han fick bo för sig själv utanför bygemenskapen.
På den sydvästra delen finns en del stenanhopningar av främst kullersten.
De ligger i rader på ett sätt som gör att människor måste ha lagt dit dem.
Man säger att det är rester av hus från gamla tider. En vanlig benämning på
dessa fotningar är "vikingahoddorna". Andra säger att det är lämningar efter
sjörövare och/eller snapphanar. På gamla generalstabskartor lär det finnas
noterat bebyggelse på denna, den västra delen, av ön.
Närmast mot Inra Kröl kan man också se rester av båtkåsar som idag ligger
högt upp på land. När de användes var havsytan en meter högre eller mer
-det måste ju vara ett bra tag sedan.
Fisket
Folket på "Flakskär" fiskade all sorters fisk. Man fiskade såväl inomskärs
som utomskärs och fångsterna varierade. "Vraka sill" gick till så att tre-fyra
man rodde ut med en vrakeka på kvällen. Fisket pågick ute till havs,
hur långt ut berodde på hur varmt det var i vattnet. Sillen trivs i
13-gradigt vatten och ju varmare årstid ju längre ut fick man segla. Utseglingen
gjordes framemot kvällningen och garnen sattes där man trodde att
sillen stod. Garnlänken fästes i båten och man låg och drev med dem
under natten. Namnet vraka betyder egentligen driva.
Foto: Bengt Jonasson
Anders Olsson Lindström, fiskare från Torhamn, skrev en dagbok mellan
tiden 1851-1859. 1851 skrev han "Om våren började jag att vraka och
började vi i Torhamn 1 april, derefter vrok vi i 36 nätter till misommar och
i de nätterna fick vi 525 valar (en val sill = 80 st), derefter fick vi intet mer
än 70 a 80 valar hela sommaren." Mer om fisket i östra skärgården och om
Anders Olssons Lindströms dagbok finns att läsa i "Fiskare berättar" utgiven
av Östra Blekinges Hembygdsförening.
Vid Flaka Nacke på den sydvästra delen av ön fick Flakskärs barn ligga
i en hydda och vakta en lykta som skulle lysa för fiskarna på hemväg.
Lyktan var fäst i stänger som restes på klippkrönets högsta punkt. Detta var
en viktig och ödesmättad uppgift för barnen. Om de somnade och därmed
lyktan slocknade kunde det vara svårt för fiskarna att hitta hem och hemska
saker kunde hända. På den tiden var det också många fiskare som blev
överraskade av hårt väder och många fick sätta livet till även om Flaka
Nackes lykta lyste klart.
Det var mest karlarna som var ute på sjön och fiskade. När de sedan kom
hem med sin fångst så skulle den säljas. Oftast var det kvinnornas uppgift
att göra det. Tilla och de andra fiskarhustrurna fick massor med gånger
segla eller ro till Lyckeby, Karlskrona eller bara till Sturkö för att sälja fisk.
Med 11-12 distansminuter till Karlskrona så bör det ha tagit 3-4
timmar med god vind att ta sig en väg. Var det sedan rodd hem så tog
det säkert många timmar att komma hem.
Vrakekan
Vrakekan var den största av fiskebåtarna. Den hade åtta eller nio bord
och och var 28-30 fot mellan stävarna. Bredden var 12-13 fot. En vrakeka
kostade i slutat på 1800-talet 300 kronor och sedan ca 150 kronor för
segel och rigg. I dagens penningvärde är det cirka 27000 kr mätt med konsumentprisindex.
En annan beräkning på värdet är att 450 kr år 1890 motsvarade betalning
för lika lång arbetstid som 343709 SEK år 2008 mätt med löneindex för
manlig industriarbetare/hantlangare.
Carl August Ehrensvärd, Överamiral och chef för Flottan i Karlskrona
1788 uttryckte sig vid något tillfälle såhär om vrakekan:
"Vrakekorna äro bondbåtar lika de villdas båtar som naturen och ingen
vettenskap tillskapat och vars maneuver ingen känner och ingen kan än
bönderne själva"
Bo på Flakskär idag
Det finns idag också möjlighet att hyra stugor på ön. Stugorna saknar
vatten och el, har fyra sängplatser och en vedkamin med kokplatta. Kontaktperson
för uthyrning är Christer i Frändatorp. Tel 0455-42011.
Väl mött på Flaggskär/
Mats Holmer, tel 0455 - 100 92
Tillbaka till startsidan...